Sigrblot - Varg i veum Lyrics


I dunkelhets omvärld ett cykliskt tillstånd i vilket dag och natt synes sammanlänkade.

Klarsynthetens förbannelse - kallande fullmåne; förlösande kraft till evig omvandling.

I skepnadsskiftet en kvalfull plåga då själsliv i skärseld förädlas.

Låt kättrad invärtesbest förjaga och fälla trälbunden sedlighet.

Varför fogad människans dekret i skuggsken av naturlagars fördärv?

Uråldrig ordning ovan skriftad andefattigdom!

Blotta viteshungrande käftar, krök sinnesfridstörstande klor;

åkalla folksjäls vidunder och låt det sinnena tillträda.

Stillsam åskådan genom rovdjurs världsbild helgar endräkt till

sans och ångers griftefrid.

Varg i veum - fredlös utanför fårahjordens värn.

Jaktens tidevarv - jämväl herden må frukta ulv!

Skåda den svunna stridens ulvmannahird,

fanatismens fanbärare saknar standar.

Korsfarare berövade sakrala ikoner -

rotlösa pilgrimer förutan vallfärdsort.

Svältfödd på mirakel och drömska syner

i tid av levande bragdemäns saknad.

Finnes kvar gör ett åtagande gentemot blodet; kallelsens fackla

lyser upp dvaladimman - en fallenhet att se världen i det dränkas!

Dock skonad förpliktelsen att bevara.

I fylkings tomrum efter förtröstans bortfall står Förgörarinkarnation

förebrådad i sekelåldrad veda. De ensliga sörjande vid Europas

dödklädnad är hedersgäster vid Helrikets jordiska dop.