---

Djäfvulsbesättelse ock trolldom

Djupt i mitt hjärta,

där andas du fortfarande

Min själ i dig,

mitt kött för dina lustar starka.

Skinande stål,

jag besjunger dina ord,

ett tveeggat svärd,

lifvet och döden,

i en symbios så evinnerlig.

Att födas i en redan svunnen tid,

och att förenas där hjärtat

binder oss samman,

samma hjärta som en gång

slet oss isär.

Jag ger blod till mossbeklädd mark,

begraf min kropp i ditt sinne

och låt synden förmultna

i den rena jorden, vi äter

af äpplet igen, och igen

Jag har dröjt mig kvar,

i en värld som rämnat,

i en värld utan slut

Du har dröjt dig kvar,

i mitt hjärta, i min själ.