På en färd utöfver jorden Där jag vandrar omkring Må ljuset förmörkas och dörrar stängas innan dagen gryr Förgäfves skall morgonrodnadens strålar, kasta en strimma af hopp Må de försmärtas och aldrig få skina igen I evighet, i evighet Mörkret är min hemvist Och mitt blod är svart som natten Likföljet, likt en legion En af många, ingen af allt Jag lefver för att åter dö en evig död Evigheten... evinnerligen Sannerligen