Mörkret sänker sig kompakt
Ur ett fuktdrypande skimmer
Öfver öde fält
Emellan granskog tät
Totaliteten penetrerar lifvets port
Det som brann, skall åter brinna
Det besegrade lifvet
Det som brann skall åter brinna
Jag tände ett bål
och brände mig själv därpå
Jag slet mina kedjor
För alltid i döden tillgifven
Jag besegrade lifvet
och vad därtill mig gifvits
Jag besegrade lifvet
och vad därtill mig gifvits
Skär upp mig
Skär upp mig, och förlös
min själ, frigör det pulserande heta
Rispa ditt namn i min hud
och förgör mitt kött
Skymningstid, nattens tillbedjande lugn
Sinnen förenas i en symbios
af urkraft och svartaste magi
Och i gryningen, dansar dimman igen
Och i gryningen dansar dimman igen
Rispa ditt namn i min hud
och förgör mitt kött