---

Undret är nära, se stjärnor brinna

faller mot sitt ursprung

Undret är nära, se stjärnor brinna

faller mot sitt ursprung

Du svarta bottenlösa yrrymd

där godlöshet är ditt väsens källa

vars underbara fulländning jag ser

tillbedjansvärd och sällan skålad

Allt som plågats och allt som djupt bedrövats

förintats, utplånats

av barmhärtighet och rättvis hand

tungt av skam och hett som rovdjurs hunger

Hänsyn, familjeband och moral offras

universums lans genomborrar allt liv

något som är starkare än vilja, känsla och mod!

Vägen är i natt förförisk och fri

och i dunklet lysa lejongapet

och vargar ylar vår sång

Där sjunger den mörka vinden

som tungt över världar ljuda

den sjunger om dödens välde som slutligen förestår

Allt människoliv förblir en gåta

själar i köttslig skrud, omtalad av dödens bud

Allt som plågats och allt som djupt bedrövats

förintats, utplånats

av barmhärtighet och rättvis hand

tungt av skam och hett som rovdjurs hunger



Undret är nära, se stjärnor brinna

faller mot sitt ursprung

Undret är nära, se stjärnor brinna

faller mot sitt ursprung