Blaint fjeill i d fjærne, en folketom fjord Står æ, å momle, nån ensome ord Å æ glor, på ræstan a d som en gång va Vind søng sanga, om ei ainna tid Om ett heim, en familie, som æ så morbid Måtte se, at bei møsta i strid Stia a minna, faenskap på skinna En opplyst himmel, di andre e inne Heime som braint, e d verkeli saint At familien som va, bei reve bort utn svar Utn ett svar Veint, va d mæ? D e d di sei, idiotan som meine må Fire vægga, kvit trøya Bak lås og slå Stia a minna, faenskap på skinna En opplyst himmel, de andre e inne Ser tellbake nu, på d, som en gång va Ser tellbake nu, på d, som gikk tapt Heime som braint, e d verkeli saint At familien som va, bei reve bort, av mæ?